Smältpunkt för plast
•
När ni använder ett plastsked inom kokande vätska eller dricker ur enstaka plastvattenflaska vid en varm dag, möjligen du fråga om plasten riskerar för att smälta. Liksom alla andra ämnen besitter plast ett smältpunkt, vilket är temperaturen vid vilken den ändras från en fast tema till ett vätska. Olika typer från plast äger olika temperatur vid smältning eftersom dem är olika kemiska föreningar.
TL; DR (för lång; äger inte läst) |
Olika typer av plast har olika smältpunkter. mot exempel smälter PVC mellan och grader Celsius ( och grader Fahrenheit). Detta betyder för att vatten måste ligga inom detta temperaturintervall för för att smälta PVC.
ifall smältpunkt
Temperaturen nära vilken dem fasta samt flytande formerna av en rent material kan existera i balans kallas dess smältpunkt. mot exempel, då en bit plast upphettas, stiger dess temperatur tills smältpunkten uppnås. Vid denna tidpunkt konverterar ytterligare värme plasten mot en vätska utan för att ändra temperaturen. När bota plaststycket besitter smälts (dvs. är helt flytande) kommer varje ytterligare temperaturökning för att höja vätskans temperatur.
Smältpunkt från plast |
ifall plastens smältpunkt är större än grader Celsius ( grader Fahrenheit) är vattnet i struktur av ån
•
Polyetentereftalat
Polyetentereftalat (PET), ibland även kallad polyetylentereftalat, är en delaromatisk polyester, av vilken man gör både syntetfiber och termoplast.[1][2]
PET framställs av etandiol (etylenglykol) och antingen tereftalsyra eller dimetyltereftalat.[2]
PET som används för polyesterfiber och till exempel PET-flaskor är amorft, det vill säga det har ingen kristallstruktur.[2][3] Detta åstadkoms vid framställningen genom hastig avkylning och gör bland annat att materialet blir transparent, genomskinligt.[3][4]
Vid framställning av kraftigare PET-material låter man plasten svalna långsammare, varpå den blir delkristallin.[4][3] En nackdel är att den då också blir opak, ogenomskinlig.[3]
Den klarar nötning och kemikalier bra, är UV-resistent och klarar höga temperaturer: smältpunkt (Tm) &#;°C, glastemperatur (Tg) 75&#;°C).[källa&#;behövs]
PET är känslig för hydrolys, formkrypning, och blir elektrostatiskt laddad, vilket gör att den lätt ansamlar smuts och damm. Formkrypningen kan minskas med armering. E-modulen kan vara så hög som 14 GPa och draghållfastheten uppåt MPa, vilket gör PET till ett hållfast konstrukt
•
Polyeten
Polyeten, PE, eller etenplast (och Polyethylene – PEL – PEM – HDPE[1]) är en delkristallintermoplast med den kemiska formeln (C2H4)n.
Polyeten framställs genom polymerisering av eten i närvaro av en katalysator. Eftersom den bara består av kolväten är den lämplig att förbränna.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Polyeten brukar klassificeras utifrån dess densitet, vanligen i tre grupper (densiteten hos polyetenpolymererna korrelerar med dess kristallinitet.[2]):
Lågdensitetspolyeten (PEL; LDPE; PELD), högdensitetspolyeten (PEH; HDPE; PEHD) och linjär lågdensitetspolyeten (LLD-PE).[2] PEM är förkortning av Polyeten (PE) och mediumdensitet) (M).[3]
Polyeten har hög kemisk beständighet mot många syror och baser.[2]
Polyeten har en mjukningstemperatur på &#;°C, smältpunkt på –&#;°C, hårdhet 11 rockwell R. Dielektricitetskonstant 2,3.[4]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Polymeren framställdes för första gången av misstag av den tyske kemisten Hans von Pechmann när han hettade upp diazometan. En industriellt gångbar process för framställning upptäcktes av misstag av de brittiska kemisterna Eric Fawcett och Reginald G